Jag va din slav utan krav, vilket ledde till min grav
När jag gick av, vi va två skeppsbrutna själar på ett hav
Du lös som en lanterna, klart som en stjärna
När du våldtog mitt hjärta, och sprängde min hjärna

Vem kan förstå när man känner sig djupblå
Vart man ska gå, vart man ska stå, ingen e på ens nivå
Man vill slå, hålla känslor på distans
Få stimulans, glömma tårar som faller på grund av kvaddad romans

Jo svara på det här varför marken aldrig bär
Frustrationen distraherar mitt sinne
Stannar i mitt minne, depression galenskap finns här inne
Kärlek är som poker, man förlorar å man åker
Nu står jag utan nåt och du vet att jag gråter

så besviken, det var ett tag sen men det finns kvar,
alla ord som du sa, för mig var det allvar.
Jag trodde inte det skulle bli såhär,
att du berättade här & där
men se så fel man kan ha, du vet att jag gråter.